Tre av fem brittiska kvinnor upplever att deras klimakteriebesvär påverkar dem negativt på jobbet. Det visar en undersökning med drygt 1 400 kvinnor som hälsoföretaget Bupa och HR-organisationen CIPD genomförde 2019. Många kvinnor hade svårare att koncentrera sig, var mer stressade och hade sämre tålamod med kollegor och klienter. Undersökningen uppskattar att nästan en miljon kvinnor har lämnat sina jobb på grund av klimakteriebesvär.
I det brittiska parlamentet har kvinno- och jämställdhetskommittén tillsatt en utredning som ska undersöka i vilken omfattning kvinnor diskrimineras på grund av klimakteriet i arbetslivet. Utredningen skall också ser över hur man genom politiska riktlinjer och arbetsplatsrutiner kan stötta kvinnor i klimakteriet på ett bättre sätt. Tidigare har det höjts röster om lagkrav på att arbetsgivare ska ha en särskild klimakteriepolicy. Flera företag har också tagit fram en sådan policy på eget initiativ. Vissa debattörer menar till och med att besvären ska ses som en funktionsnedsättning.
– Storbritannien ligger långt före oss i Sverige. Klimakteriet är den viktigaste frågan för att kvinnor ska hålla och orka arbeta fram till de är 67 år. Jag kan inte se något annat som påverkar hälsan hos kvinnor över 40 år i lika stor utsträckning, säger Annalena Eriksson, som är hälsokonsult, föreläser om klimakteriet i arbetslivet och har skrivit boken ”Jag känner inte igen henne” (Ale förlag 2018) på samma tema. I Storbritannien har klimakteriet tagit sig hela vägen upp i arbetsdomstolarna. År 2018 fanns det fem ärenden där kvinnor angav klimakteriet som orsak till oskälig uppsägning eller könsdiskriminering. 2020 hade siffran stigit till 16 ärenden. En domstol dömde till exempel en affärskedja att betala 28 000 pund till en kvinna på grund av klimakterierelaterad diskriminering.
Men i Sverige tycks klimakteriet vara en ickefråga. Arbetsdomstolen har inte haft några klimakterierelaterade ärenden. Det har inte heller diskrimineringsombudsmannen. Clas Lundstedt, pressansvarig på DO, skriver i ett mejl till Personal & Ledarskap att det kan inte uteslutas att ett sådant ärende skulle kunna utredas utifrån till exempel diskrimineringsgrunden kön. Det är svårare att se kopplingen till funktionsnedsättning, fortsätter han, vilket beror på hur diskrimineringsgrunden definieras i lagen. Med funktionsnedsättning avses ”varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födelsen, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå”.
På Arbetsmiljöverket känner enhetschefen Christina Jonsson inte till att klimakteriebesvär skulle ha lyfts som en arbetsmiljöfråga. Klimakteriebesvär ska i första hand hanteras av arbetsgivaren inom ramen för det systematiska arbetsmiljöarbetet, menar hon. ”Om arbetsgivaren kommer fram till att klimakteriebesvär är en riskfaktor i arbetsmiljön, ska arbetsgivaren bedöma om det utgör en risk som behöver hanteras”, skriver hon i ett mejl. Någon som är övertygad om att klimakteriebesvär är en fråga för arbetsplatserna är Lena Rindner. Hon är distriktssköterska, klimakterierådgivare och disputerade tidigare i år med en avhandling om hur klimakteriet påverkar kvinnors livskvalitet.
Enligt Socialstyrelsen upplever nästan alla kvinnor någon form av besvär i samband med klimakteriet. Sex av tio har måttliga eller svåra besvär av värmevallningar och svettningar. Andra vanliga symtom är muskelvärk, stelhet, sömnsvårigheter, urinläckage, nedstämdhet och energilöshet. Medarbetaren kan bli mer gråtmild och få lägre stresströskel, berättar Lena Rindner. Förklimakteriet, då de första symtomen kommer, kan börja redan runt 40-årsstrecket.
– Klimakteriet är en sårbar period i livet. Kvinnorna säger ofta ”Jag känner inte igen mig själv. Jag mår inte riktigt bra, men vet inte varför”.
Hon menar att det är viktigt att HR-personal, chefer – och kvinnorna själva – har kunskap om hur medarbetare kan påverkas av klimakteriet. Att man under en period kanske inte har samma kapacitet att prestera som vanligt. Den medvetenheten kan minska långtidssjukskrivningarna, menar hon.
– Psykisk ohälsa och långtidssjukskrivning för utmattningssyndrom är den vanligaste orsaken till besök i primärvården för kvinnor mellan 45 och 60 år. Särskilt högutbildade kvinnor har en ökad risk för psykisk ohälsa. En förstående chef, och lite luft i systemet, kan göra stor skillnad.
Många som mår dåligt av sina besvär kan få stor hjälp av hormonbehandling, enligt Lena Rindner. Även stödsamtal och kunskap kan höja livskvaliteten och minska symtomen. Men hon ger inte mycket för den brittiska idén om klimakteriet som funktionsnedsättning. – Nej, det är en naturlig del av åldrandet. Lena Rindner har forskat om klimakteriet och kvinnors hälsa i tio år och upplever att det är först de senaste månaderna, efter att avhandlingen uppmärksammats i flera medier, som arbetsgivarna har vaknat. – Alltfler hör av sig och vill att jag ska föreläsa för deras medarbetare. De ser det som en hälsoförebyggande satsning, säger hon.
Konsulten och författaren Annalena Eriksson menar att alla arbetsgivare bör ha en policy för stöd till kvinnor i klimakteriet. På samma sätt som man har en policy för gravida eller föräldralediga medarbetare. Hon har tagit fram en utbildning för HR-personal och chefer om vad klimakteriet är, hur det kan påverka anställda och vilket stöd dessa kan behöva.
– Det viktigaste är att ha kunskap om vad kvinnor kan gå igenom, för att kunna fånga upp signaler om hur medarbetare mår och ge rätt stöd. De kan till exempel behöva hjälp att komma till en gynekolog eller barnmorska, det finns bra hjälp att få. Kursen tar också upp hur arbetsgivare kan ta fram och implementera en policy. Den kan ta upp saker som flexibla arbetstider och möjlighet att jobba hemifrån eller ta ut en viss extra ledighet. Det är till exempel vanligt att sova dåligt. Man kan vakna blöt av svett och tvingas duscha och byta lakan mitt i natten, och så ska man upp halv sju och jobba, då kan det vara skönt med mer flexibla arbetstider under en period. En del kan bli ljudkänsliga och klarar inte av att koncentrera sig i öppna kontorslandskap, säger Annalena Eriksson.
Malin Fröjmark, ombudsman på Akademikerförbundet SSR, upplever att det är tyst om klimakteriet i det svenska arbetslivet. Det är i första hand en arbetsmiljöfråga, menar hon. Grundbulten i arbetsmiljölagen är att arbetet, så långt det är möjligt, ska anpassas utifrån den anställdes behov för att bland annat undvika sjukskrivningar.
– Saker som graviditet, mens, föräldraledighet och klimakteriet är vanliga delar av livet. Det är klart att arbetslivet måste kunna spegla det. Men de flesta arbetsplatser är skapade efter en manlig norm, där de här delarna ses som avvikelser, säger Malin Fröjmark.
Det är möjligt att brist på stöd från arbetsgivaren skulle kunna ses som om diskriminering utifrån kön, fortsätter hon, men då ska problemen ha gått långt. Malin Fröjmark har också svårt att se klimakteriebesvär i allmänhet som en funktionsnedsättning.
– Men svåra och långvariga besvär kan leda till funktionsnedsättningar om arbetsgivaren inte ser över och anpassar arbetet. Det skulle också kunna vara diskriminering i form av trakasserier på grund av kön, om en medarbetare berättar att hon är i klimakteriet och inte mår så bra, och utsätts för trakasserier till följd av det.
Akademikerförbundet SSR driver sedan ett par år tillbaka mens som en facklig fråga. Borde ni ha gjort mer från fackets sida för att lyfta frågan om klimakteriet?
– Ja, det är absolut något som vi bör lyfta mer, att medarbetare ska kunna prata med sina arbetsgivare om de har klimakterierelaterade besvär och få de anpassningar, så långt det är möjligt, som de behöver för att kunna fortsätta prestera och vara friska, säger Malin Fröjmark.
Text: Jennie Aquilonius