Inklämd bland boktravarna i ett litet arbetsrum på Södertörns högskola kollar docenten i religionsvetenskap Simon Sorgenfrei mejl och annat, han är där för att fotograferas men man får passa på. Bredvid datorn ligger en liten bok om muslimska begravningar som han skrivit för begravningsbranschen. En liknande bok är på gång som handlar om andra religioner. De nyöppnade muslimska begravningskvarteren på kyrkogårdarna har redan fått sällskap av nya kvarter för mandeer, yazidier, druser, aleviter och andra religiösa grupper.
– Det finns inget annat europeiskt land som har haft så dramatisk demografisk förändring som Sverige under efterkrigstiden. I Borlänge kan det vara så att yezidismen är näst största religion efter svensk kyrklig kristendom. Och det finns inget land i världen där det finns så många mandeer som i Sverige, inte ens i Irak som är ursprungsområdet för mandeismen, berättar han.
Situationen är liknande för en mängd religioner som etablerat sig i Sverige på kort tid. Utvecklingen avspeglar sig i efterfrågan på religionskompetens. Våra myndigheter är grundade i sekulära principer, samtidigt som våra medborgare allt oftare har önskemål och behov med religiös grund. Sedan något år tillbaka har insikten om behovet av ökad kunskap om det mångreligiösa samhället stadigt växt – UD, Sida, Säpo, Migrationsverket, polisen, skolväsendet, företrädare för större företag – alla vill de veta mer.
Utmaningarna är stora, dels i fråga om mångfalden i den egna organisationen, dels i mötet mellan organisation och omvärld. Och de hör ihop, förstås. En organisation som är duktig på att rekrytera och på att ta vara på mångfalden i företaget får mycket erfarenhet från olika världar, och olika kulturella kretsar. Det kan innebära vidare kontaktnät och större kundkrets, och det kan öka framgångarna i mötet med omvärlden.
På Södertörns högskola finns en ny centrumbildning för att förstärka forskningen om dessa frågor. IMS – Institutet för forskning om mångreligiositet och sekularitet– har kommit till på initiativ av Simon Sorgenfrei och David Thurfjell, professor i religionsvetenskap. Institutet bedriver forskning och fortbildning för personer som i myndigheter, organisationer och företag arbetar som representanter för det sekulära samhället.
IMS har nyligen publicerat sina första rapporter. I rapporten ”Offentlig sektor i ett mångreligiöst Sverige” inventeras kunskapsbehov inom skola, polis, vård och förvaltning samt de forskningsbehov som är förknippade med områdena.
Behoven sammanfattas i fyra kategorier:
• Kunskap om religion som fenomen
• Kunskap om specifika religioner och religiösa traditioner
• Kunskap om den betydelse religion kan ha i människors liv och vardag
• Kunskap om de juridiska ramverk som reglerar religionsfrågor
I rapporten ger intervjupersoner som arbetar inom områdena exempel på hur kunskapsbrist kan innebära att personal får svårt att utföra sina arbetsuppgifter. De ger uttryck för behov av kunskap om de religiösa grupper som finns i det egna verksamhetsområdet, och berättar om hur konflikter i världen numera kan få lokala konsekvenser. Såväl historiska som nutida konflikter kan aktivera religiösa identiteter i klassrum, utanför religiösa byggnader eller i bostadsområden. Utan rätt kunskap om religion blir det svårt att hantera situationen på ett bra sätt.
Simon Sorgenfrei hänvisar till ett av de mer välkända exemplen, det ogeneraliserbara klassrummet:
– Som nyutexaminerad lärare kan det vara svårt att veta hur de klassrum man kommer att arbeta i ser ut. Lärare har ofta en mångfald av religioner i klassen, och när religiösa identiteter aktiveras skapas speciella didaktiska och pedagogiska utmaningar.
För att klara att manövrera i den osäkerheten krävs en större generell kompetens om religion och religiösa traditioner. Kanske också om relationen mellan grupper som tillhör olika religioner, eller har olika tolkningar av samma religion.
Problemet ser han som överförbart till vården, där skyldigheten att ge bästa möjliga vård kan komma i konflikt med religiösa behov eller föreskrifter. Och i hög grad till polisen. I forskningsöversikten ”Mångreligiositet och sekularitet i svenskt polisväsende, vård, skola och offentlig förvaltning ”, konstateras att kunskap om religion får direkt betydelse för polisens arbete. Det gäller såväl brottsförebyggande och i bemötandestrategier som för polisens förmåga att lösa vissa brott.
På senare år har allt fler överlappningar upptäckts mellan religion och gängkriminalitet, exempelvis, liksom en ökning av antireligiös brottslighet – endast någon promille av de antireligiösa hatbrott som äger rum i Sverige varje år klaras upp. Ofta är brotten relaterade till globala konflikter. Här visar forskningen att polisens förebyggande arbete behöver kopplas till vad som sker i omvärlden, och att det behöver finnas en strategi för hur polisen förhåller sig till olika nyhets- och informationsflöden.
Inom polisen uppmärksammas också en dominerande självbild: en svensk polis är vit, man och sekulär. Den bilden är polisen på väg att göra upp med.
– Polismyndigheten är kanske den myndighet som mest aktivt jobbat för en bredare rekrytering. Man har sett vinster med större mångfald både vad gäller representation och identifikation bland dem som polisen kommer i kontakt med, berättar Simon Sorgenfrei.
Inom det privata näringslivet finns också en stark rörelse för ökad mångfald, och därmed också en stor efterfrågan på kunskap. Här handlar det främst om hur arbetsgivarna ska förhålla sig till en mer diversifierad medarbetarbas. David Thurfjell anlitas ofta för utbildningar och för föredrag. Inte alltid är det klart vad som ligger till grund för förfrågan.
– Den vanligaste förklaringen är ”Ja, det här är något som vi anar att vi borde känna till”. Ibland söks instruktioner. Hur ska vi göra med de som är religiösa? Går det att skaka hand med dem? Men det finns ingen lista för olika religioner, och heller ingen anledning att gå igång på alla cylindrar ens när det uppstår en konflikt med religiös koppling. Man kan vila i att de kompetenser man redan har för konflikter gäller även då.
Ska han presentera en spontanlista på åtgärder så lyder den så här:
• Ta ned religionen från piedestalen
• Sluta tassa på tå.
• Fråga och möts.
• Ta det lugnt, blir det lite fel gör det som regel inte så mycket.
Önskan att i för många sammanhang vilja ”hantera” religion är enligt de här forskarna en reflektion av att en majoritetsbefolkning i ett segregerat samhället har tagits på sängen. Majoritetskulturen med svenskkyrklig bakgrund har levt vidare i sin vardagsbubbla som om ingenting har hänt, medan det mångreligiösa Sverige växt så det knakat. Nu har det kommit att berika arbetsplatser i alla samhällets sektorer.
Våra parallella världar korsas på arbetsplatserna, och här är det lätt att osäkerhet uppstår. I mötet med medarbetare som är födda i exempelvis ett muslimskt land finns risk att tillflykt tas till stereotypa föreställningar om religion. Får vi dricka vin på julfesten nu? Ska jag skippa skinkan i lunchlådan?
– I majoritetsbefolkningen finns en bild av att religion är något som andra har, och som vi själva hade i det förflutna. Men skrapar man på ytan är det snarare en stark sekulär självbild som utmärker den svenska majoritetskulturen. Det har att göra med vår moderna politiska historia. (kan du förklara det jättekort David?)
Det här är också en kunskapsbrist. Om vi inte känner oss själva, hur ska vi någonsin förstå våra nya kollegor, kunder, klienter, arbetsgivare? David Thurfjell konstaterar att den sekulära svensken tjänar på att ta sig en redig titt på sig själv, och sedan översätta sitt eget ofta tvehågsna förhållande till kristendomen till andra religioner. Som det nu är så gifter vi oss i kyrkan, vi begraver våra kära i kyrkan, och vi firar våra religiösa högtider. 59 procent av oss betalar skatt till ett samfund vars gud vi säger oss inte tro på.
Många muslimer, judar, ortodoxa kristna och katoliker förhåller sig på liknande sätt till respektiv religion. Ändå förlitar sig ofta arbetsgivare, entreprenörer och organisationer på teologiska idealbilder av religionerna. Motsvarigheten skulle vara att ärkebiskopen fick företräda svenskar, konstaterar David Thurfjell:
– Religion är en del av mänsklig kultur som är fylld av paradoxer. Det bästa när det gäller mellanmänskliga möten och arbetsplatssituationer, det är att vara inne på den mellanmänskliga kanalen snarare än en ideologisk eller teologisk kanal.
Marika Sivertsson